Jovisst, du kan såra människor så pass mycket att de aldrig glömmer det du sagt eller gjort mot dem.
Saker du säger eller gör påverkar andra människor på sätt som du inte ens kan tänka dig.
Du kan såra någon med vilje men du kanske också säger saker när du är arg eller sårad och som du kanske inte menar, oavsett hur det är, så kan dessa ord finnas någonstans i bakhuvudet på dig och förfölja dig när du som minst behöver det.
Någon sa en gång att de som vi älskar mest har makten att såra oss som mest.
Och när någon du älskar sårar dig tillbaka kan ärren av den kärleken sitta kvar alldeles för länge.
Ibland kan du till och med tro att du har läkt och då gör sig det förflutna påmint för att du alltid ska vara på din vakt.
Sakerna du gjorde mot henne, det du sade henne och sättet på hur du behandlade tjejen som bara ville älska dig kommer alltid att få henne att ifrågasätta sitt värde, få henne att undra varför du inte ansåg henne vara tillräcklig för dig.
Du jämförde henne alltid med andra.
Du förälskade dig i henne för det hon var, men efter en tid började du kräva mer, kräva någonting annorlunda.
Så istället för att lämna henne ifred och hitta någon som skulle tillmötesgå dina krav så bad du henne att ändra sig.
Du fortsatte att jämföra den här redan fantastiska tjejen och frågade henne varför hon inte kunde ha håret som den här tjejen, eller varför hon inte kunde klä sig som den här andra tjejen, varför hon inte kunde skratta på ett annat sätt…
Du fortsatte med att påpeka hela tiden hur alla andra var bättre än hon, utan att ge henne något beröm för all skit hon fått utstå på grund av dig.
Du valde alla andra före henne.
Från det ögonblick ni två blev tillsammans så borde du ha satt henne först, alltid före alla andra.
Men istället för att prioritera henne så började du avfärda henne.
Det var alltid någon annan som var mycket viktigare än hon, det var alltid någonting annat du behövde göra.
Hon fick alltid vänta eller så avvisade du henne i sista sekunden. Tjejen som gav dig all sin tid förtjänade definitivt mer än hon fick.
Du förstorade upp hennes fel och brister.
Hon var inte felfri, men det var inte du heller.
Det som gjorde henne så fantastisk var det faktum att hon verkligen försökte att göra sitt bästa och , att hon ville vara perfekt endast för din skull.
Men så fort du hade tröttnat på henne så började du påpeka alla hennes fel och brister och bortsåg från alla tjejens goda sidor.
Det enda hon gjorde var att ta hand om dig, men det enda du gjorde var att sänka hennes självförtroende.
Hon var din från allra första början. Hon sa det högt och klart, hon visade det med sina handlingar, att hon bara hade ögon för dig.
Hon var din, helt och hållet. Du behövde aldrig oroa dig över att känna dig ensam eftersom hon stod kvar vid din sida, även när alla andra hade lämnat dig.
Emellertid, flickan som gav dig allt fick ingenting tillbaka.
Nå, det är egentligen en lögn. Hon blev hela tiden påmind om att hon inte var tillräckligt god, hon fick ta emot dina känslomässiga slag när du inte hade någon annan att ösa din ilska över.
Du märkte henne för livet.
Du skrev inte bara ditt namn på hennes hud, du ristade in det djupt.
Du påminde henne hela tiden om vad som var fel med henne, tills dess att hon började tro dig.
Nu är det så att även om någon skulle vilja övertyga henne om att hon är otroligt vacker eller vilken fantastisk människa hon är, så skulle hon inte tro på det.
Hon kommer att återhämta sig från följderna av din destruktiva kärlek.
Hon kommer att gå vidare, det är ett som är säkert. För du kan inte vara det bästa som hon någonsin kan få. Hon förtjänar mer.
Men det kommer alltid att finnas en del av henne som kommer att undra varför hon inte kunde vara tillräcklig.
Oavsett hur mycket kärlek hon får i livet från och med nu, så kommer hon att vara rädd för att någon gång i framtiden inte vara tillräcklig.
Ärr som dessa bleknar aldrig.
